Dagen då Jesus kommer tillbaka

Han har lovat att han ska komma tillbaka. Inte för att grunda ett rike av guld eller för att sitta på en tron, utan för att föra människorna hem till sig.

När den dagen kommer vet ingen. Inte änglarna, inte han själv — bara Fadern.

Före den dagen är världen orolig. Det finns krig, hunger och rädsla. Människor träder fram och påstår att de talar i hans namn, men deras hjärtan är kalla. Och kärleken hos de många har kallnat.

Och sedan kommer han. Inte i det fördolda. Som blixten lyser upp natten från öster till väster, så ska alla se det. En basun ljuder, och han kommer på skyarna, omsluten av ljus.

Men han går inte först till den största katedralen, den vackraste moskén, den rikaste synagogan eller det högsta templet. Han gör det han alltid har gjort: han står upp för de människor som ingen ser.

• Han står upp för mannen som sover på gatan i kylan.
• Han står upp för kvinnan som alla fördömer.
• Han står upp för barnet som aldrig har hört att det är älskat.
• Han står upp för flyktingen som inte hittar något hem någonstans.
• Han står upp för den som förlorade sin tro, för att de som talade om Gud sårade honom.

Han frågar dem inte: vilken tro har du?Han frågar: var gör det ont?

Han samlar kristna, muslimer, judar, hinduer, buddhister och människor utan tro vid ett enda långt bord. Inte för att ta ifrån dem deras böcker eller övertygelser, utan för att de ska se varandra som de är: som människor.

Sedan ser han på de religiösa ledarna och de skriftlärda och frågar dem:

"Varför försvarar ni era regler och dogmer med sådan iver, men ser aldrig till den hungrige utanför er dörr? När blev stenbyggnaden och titeln viktigare än människan som kommer in?"

Gyllene tak, stora ord och fulla salar imponerar inte på honom. Han ser på hur de svagaste har behandlats.

Han kommer för att döma makten som trampar på de små, rikedomen som glömmer de fattiga och lögnen som klär ut sig till sanning. Det som räknas i hans ögon är inte din kyrka, din etikett eller din religion. Det enda som räknas är vad som har gjorts mot de minsta.

Han säger till dem: jag var hungrig, och ni gav mig att äta. Jag var törstig, och ni gav mig att dricka. Jag var främling, och ni tog emot mig. Jag var ensam, och ni sökte upp mig.

Förvånade frågar de honom: när då, Herre? Och han svarar dem: det ni gjorde för en av dessa mina minsta bröder och systrar, det gjorde ni för mig.

Den dagen kommer allt som var dolt i mörkret fram i ljuset. Vargarna i fårakläder avslöjas — de som använde hans namn för att utöva makt, men aldrig kände hans kärlek. De ska säga: Herre, har vi inte predikat i ditt namn? Och han ska svara: jag har aldrig känt er.

Och han för alla tillbaka till enkelheten i det han alltid har sagt:

Älska. Förlåt. Var barmhärtiga. Var ödmjuka. Ta hand om varandra.

Han ser på hela världen och ställer en enda fråga:

"I århundraden har ni stridit om mitt namn. Men har ni också levt efter min kärlek?"

Och i det ljuset faller allt gräl bort.

Då uppfyller Gud Fadern Sitt äldsta löfte. Han återställer allt.

Det handlade aldrig om vem som hade rätt. Det handlar om vem som älskade.