Bortom Dogmen
Templet som ingen kan riva
Från Betel till Jerusalem, från brunnen i Samarien till katedralerna i Rom: en resa kring frågan var Gud verkligen vill bo. Inte i murar av sten, utan i människans hjärta.
Kapitel 1
Långt innan en sten lades på en annan i Jerusalem stod Jakob i Betel och ville bygga en helgedom där, på platsen där han hade sett himlen öppen. Men enligt den gamla Jubileumsboken fick han höra att han inte skulle göra det: detta var inte platsen, och det var inte tiden. Århundraden senare kom templet ändå, stort och praktfullt, av marmor, cederträ och guld. Det blev folkets hjärta, platsen där man trodde att himmel och jord möttes och där Gud bodde i det allra heligaste. Ändå uttalades redan vid invigningen en anmärkningsvärd mening. Kung Salomo, byggaren själv, erkände att inte ens himlarna kan rymma Gud, än mindre ett hus som människor har byggt. Samma dag som templet var färdigt visste byggaren redan att Gud inte fick plats i det. Templet var ett tecken, inte ett fängelse. Ett pekande finger, inte en adress.
Förklaring: Redan från början fanns en spänning mellan människans längtan att ge Gud en fast plats och insikten att Gud är mycket större än varje plats. Berättelsen om Jakob och Salomos ord visar att denna insikt inte är ny. Den fanns redan före Jesus, gömd i Israels egen historia.
Bön: Fader, Du är större än varje byggnad vi någonsin har gjort åt Dig. Förlåt mig där jag har velat stänga in Dig i murar, regler eller platser. Lär mig att söka Dig där Du verkligen vill bo.
Skriften: Jubileumsboken 32 (Jakob i Betel); 1 Kungaboken 8:27 (Salomo: himlen kan inte rymma Dig); Jesaja 66:1-2 (himlen är Guds tron, jorden Hans fotpall).
Kapitel 2
När Jesus kom gick Han in i templet, undervisade där och älskade det, men Han visade också att Guds närvaro inte var bunden till sten. Vid en brunn i Samarien sade en kvinna att hennes folk tillbad på ett berg, och judarna i Jerusalem. Jesus svarade att det skulle komma en tid då det inte längre handlade om berget eller staden, utan om tillbedjan i ande och sanning. När man frågade Honom om Hans auktoritet talade Han om ett tempel som skulle rivas och resas på tre dagar, och Han menade sin egen kropp. På frågan när Riket skulle komma sade Han att det inte skulle vara något man kunde peka på, eftersom det fanns inom människorna. Med dessa ord flyttade Jesus trons mittpunkt: från staden till människan, från muren till hjärtat, från en plats till en relation. Gud kom inte längre för att bo i det som människohänder hade gjort, utan i dem som Han själv hade skapat.
Förklaring: Jesus avskaffade inte mötet med Gud. Han gjorde det fritt. Var du tillber spelar inte längre någon roll, men hur du tillber gör det: uppriktigt, inifrån, i sanning. Dessa ord står fortfarande i Bibeln. De har aldrig tagits bort, men de hoppas ofta över.
Bön: Herre Jesus, tack för att Du bröt upp dörren till Fadern. Lär mig att tillbe i ande och sanning, inte bara på söndagen och inte bara i en byggnad, utan överallt där jag är.
Skriften: Johannes 4:19-24 (den samariska kvinnan); Johannes 2:19-21 (hans kropps tempel); Lukas 17:20-21 (Riket är inom er).
Kapitel 3
Efter Jesus spreds Hans ord åt många håll, och inte allt som skrevs ned kom senare med i Bibeln. I Tomasevangeliet, som återfanns 1945 i den egyptiska öknen vid Nag Hammadi, ljuder samma budskap ännu starkare: Riket finns både inom dig och utanför dig, och den som lär känna sig själv lär sig se att han är ett barn till den levande Fadern. Där finns också bilden att du kan klyva ett stycke trä eller lyfta en sten, och Han är där. I Maria Magdalenas evangelium uppmanas lärjungarna att inte söka Människosonen utanför sig själva, utan inom sig. Dessa skrifter togs inte med i Bibeln så som kyrkan senare fastställde den. Vissa skrevs senare än de fyra evangelierna, andra kom från riktningar som kyrkans ledare misstrodde. Men en sak har de gemensamt: de pekar alla inåt.
Förklaring: Det är ärligt att säga att dessa texter inte bara "togs bort". De togs aldrig officiellt med, och deras ålder och tillförlitlighet diskuteras fortfarande. Ändå är det påfallande att just de skrifter som för Gud närmast människan hamnade utanför gränserna för vad institutionen erkände. Tänk själv på det. Godta det inte bara, och förkasta det inte bara.
Bön: Fader, ge mig ett öppet hjärta och ett klart förstånd. Låt mig känna igen Din röst var den än ljuder, och bevara mig från allt som leder mig bort från Dig, vare sig det är gammalt eller nytt.
Skriften: Tomasevangeliet, logion 3, 77 och 113; Marias evangelium, kapitel 4; jämför Lukas 17:21.
Kapitel 4
Jesus hade brutit upp murarna, men inom några århundraden stod de där igen, nu i en ny form. När kristendomen blev det romerska rikets religion reste sig stora kyrkor, katedraler och basilikor, och återigen kallades en byggnad "Guds hus". Ett prästerskap växte fram som stod mellan Gud och människan, med altaren, heliga platser, reliker och riter som bara vissa fick utföra. Tron som hade börjat i hjärtat blev återigen något man måste ta emot genom en institution. Orden om ande och sanning stod kvar i boken, men praktiken pekade åt andra hållet. Det Jesus hade fört med sig som frihet blev ett system, och den som ville bestämma var Gud bodde fick också makt över vem som fick närma sig Honom. Det är den gamla längtan i ny dräkt: att ge Gud en adress, så att människor kan förvalta Honom.
Förklaring: Byggnader, gemenskaper och sammankomster är inte fel i sig. Människor behöver varandra. Det går fel när institutionen gör sig oumbärlig mellan Gud och människan. Då byts hjärtats tempel återigen mot ett tempel av sten, och tron blir lydnad mot ett system i stället för en levande relation.
Bön: Fader, öppna mina ögon för murarna som människor har byggt runt Dig, och också för murarna i mitt eget hjärta. Låt aldrig något system stå mellan Dig och mig.
Skriften: Apostlagärningarna 7:48-50 (Stefanos: den Högste bor inte i det som är gjort med händer); Apostlagärningarna 17:24 (Paulus i Aten); Markus 7:6-8 (människobud i stället för Guds bud).
Kapitel 5
Till slut för trons resa oss tillbaka till kärnan: Gud söker ingen byggnad, Han söker ett hjärta. Jesus sade det själv: den som älskar Honom, till honom ska Fadern och Han komma och ta sin boning hos honom. Senare skrev även Paulus att människan själv är Guds tempel. Men här måste en åtskillnad göras. En profet tar emot ord från Gud och måste tala det som har getts honom, varken mer eller mindre. En teolog tänker, förklarar och resonerar, och en människa som resonerar har ibland rätt och ibland inte. Paulus skrev som en sådan uttolkare: på vissa punkter träffade han sanningen, på andra lade han till egna tankar, regler och auktoritet. Därför väger du hans ord mot det Jesus själv sade. På denna punkt stämmer de överens, och det är det som gör det sant: inte för att Paulus skrev det, utan för att Jesus sade det först. Det betyder att varje kök, varje arbetsplats, varje sjukhusrum och varje stilla natt kan vara en plats för möte. Ett tempel av sten kan förstöras, så som templet i Jerusalem förstördes år 70. En kyrka kan tömmas, en institution kan falla. Därför säger jag detta: när kristendomen som religion börjar falla, var inte rädd. Det som faller är ett system, inte Gud. Byggnader kan tömmas, institutioner kan brytas och läror kan vackla, men din kärlek och ditt hjärta förblir vända mot Gud, och det som bor i hjärtat består. Hjärtats tempel kan ingen riva, eftersom Gud själv bor där. Du behöver ingen medlare för att nå Fadern, inget heligt berg och ingen särskild byggnad. Du behöver bara öppna ditt hjärta. Där har Gud alltid velat bo. Du behöver ingen dogm. Du behöver sanningen, och sanningen bor inte i murar, utan i ett hjärta som söker Gud.
Förklaring: Allt som står i Bibeln har inte samma tyngd. Jesu ord och det Gud lät säga genom sina profeter är något annat än förklaringarna från människor som tänkte och skrev om det. Läs därför uttolkare med ett öppet men vaket hjärta. Ta emot det som stämmer med Jesus, och våga ställa frågor om det som avviker från Honom.
Bön: Fader, lär mig att skilja Din röst från människors röster. Ta Din boning i mig, rena mitt hjärta och låt mitt liv vara ett tempel där Ditt ljus syns.
Skriften: Johannes 14:23 (vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom); Lukas 17:21 (Riket är inom er); 5 Mosebok 18:18 (profeten talar det Gud lägger i hans mun); jämför 1 Korinthierbrevet 3:16.
Du behöver ingen dogm. Du behöver sanningen.